Låsningsfenomen då ett finger eller tummen fastnar i böjt läge alternativt endast med svårighet kan sträckas och då med smärta. Fingret kan dock sträckas med hjälp av andra handen. Vid undersökning finner man ett upphakningsfenomen vid försök till sträckning. Ömhet över senskidan i nivå med knogen på handflatesidan (se bilden – ömmande område skuggat) är också vanligt. Eventuellt kan man här känna en uppdrivning. Smärtan kan också förläggas till första fingerleden. Tummen och därefter ring-, lång- och lillfingret är de fingrar som vanligen drabbas.

Orsaken är oklar men symptomen har sin förklaring i anatomin. Senskidan som omger böjsenorna är på vissa nivåer förstärkta med tvärgående fibrösa band = annularligament. Dessa har till uppgift att fästa böjsenorna mot skelettet. I senskidan är det trångt och svullnad orsakad av inflammation, förtjockning av senan eller reumatiska förändringar kan ge upphov till triggerfinger.

Triggertumme kan vara medfödd och barnet kan då inte sträcka tummen.

Alla kan drabbas. Vanligast är sjukdomen hos för övrigt friska medelålders kvinnor. Den förekommer 2-6 gånger oftare hos kvinnor än hos män. Triggerfinger drabbar i högre frekvens diabetiker och reumatiker.

Åkomman kan ibland framkallas av tillfällig överansträngning. I dessa fall kan det löna sig med vila då det kan läka ut spontant. Det kan även löna sig att prova med antiinflammatorisk medicin, exempelvis Ipren.

Sjukdomen kan inte botas med fysikalisk behandling och det blir därför inte aktuellt med sjukgymnastik eller arbetsterapi.

Tidigare har man eftersträvat att injisera cortison i sensskidan. Många DL har därför ansett att denna behandling bör utföras av ortoped eller handkirurg.

Det är emellertid visat i en eegant studie (1) att man faktiskt uppnår lika bra eller bättre effekt av cortisoninjektionen om denna deponeras subcutant, i relation till anularligamentet, över den aktuella MCP leden.

Då det inte längre ställs krav på någon särskild teknik kan de flesta läkare utföra denna cortisoninjektion.

Man palperar ut det ömma stället motsvarande det volara omfånget i metacarpofalangealledsnivå, där man också ofta känner en resistens/uppdrivning. Efter spritdesinfektion injicerar man 0,5-1,0 ml cortison (använd gärna cortison med lokalanestetikum) i området omkring annularligamentet.

OBS Det är viktigt att informera patienten om att symptomen sannolikt lättar under några timmar pga bedövningsmedlet i injektionen, men att det sedan kan göra ont ett eller ett par dygn innan besvären slutligen viker! Under denna tid kan det finnas behov för smärtlindring med t.ex. paracetamol i ordinär dosering.

Denna behandling kan upprepas en till två gånger med sex veckors mellanrum.

Inremitterande läkare bör också kontrollera att blodsocker och blodtryck är välinställda.

Om konservativ behandling (cortison) inte ger symptomfrihet rekommenderas kirurgi med klyvning av första annularligamentet. Ingreppet sker i lokalbedövning och tar ca 30 minuter med förberedelser. Efter operationen får man stanna kvar ca 1 timme på grund av blödningsrisken.

Ingreppet innebär att man delar första annularligamentet (A1). När man delat ligamentet kontrollerar man att böjsenorna löper fritt. Operationen sker i s.k. dagkirurgi. Stygnen kan tas efter 2 veckor hos distriktssjuksköterska.

Patienten bör undvika tungt arbete. Första dagarna efter operationen bör man hålla handen högt när man inte använder den för att undvika svullnad. Sjukskrivning en till tre veckor beroende på arbete och vilken hand som blivit opererad. Det kan göra lite ont när bedövningen släpper – men det brukar gå över på ett par dagar.

Resultat av cortisoninjektion kan vara mycket goda men har ibland bara övergående effekt. Prognos är bättre efter sprutbehandling med cortison om symptomen inte varit längre än några månader och bara ett enstaka finger är drabbat. God effekt av cortison uppnås i ca 80%.

Resultat efter kirurgi är ofta mycket gott med få återfall, något sämre vid triggerfinger hos diabetiker och reumatiker. Själva såret läker på 14 dagar men det tar flera månader innan ärret mjuknat och bleknat. Ärret försvinner inte helt.

Dupuytren´s kontraktur (DC) har fått sitt namn från den franske kirurgen Guillaume Dupuytren som 1832 först beskrev tillståndet. Sjukdomen drabbar bindehinnan (fascian) i handflatan. DC är ca 7ggr vanligare hos män än hos kvinnor. Vanlig insjuknandeålder ca 50 år. Tillståndet som är godartat börjar vanligtvis som en knöl i handflatan som sedan sakta tillväxer och ger upphov till en hård sträng som ger upphov till böjfelställning i de drabbade fingrarna. Det går då ej längre att vare sig aktivt eller passivt få ut det drabbade fingret i rakt läge. Tillståndet är ej smärtsamt men ibland kan knölarna under huden i handflatan ömma lätt vid tryck Vad är orsaken?Fascian (bindehinnan) i handflatan har till uppgift att hålla huden fäst mot underliggande vävnad när man greppar med handen runt olika föremål. Vid DC förtjockas och skrumpnar denna fascia och drar i hudens undersida så att fingrarna böjs in mot handflatan. (fig 1.)

Vanlig insjuknande-ålder är 50-55 år hos män, 5 år senare för kvinnor. DC är vanligare hos diabetiker, patienter med epilepsi och hos rökare. Vanligtvis drabbas ring- eller lillfingret men även andra fingrar kan drabbas.

Dessvärre kan man själv inte påverka sjukdomens förlopp. Böjfelställningen i det drabbade fingret kommer ofta mycket sakta. Sök hjälp hos husläkaren för att få diagnosen bekräftad.

Vid uttalad böjfelställning kan arbetsterapeuten göra en skena som hjälper till att hålla fingrarna i ett rakare läge. Denna behandling kan ibland vara aktuell före en eventuell operation i syfte att underlätta själva operationen. Vanligtvis träffar Du arbetsterapeuten före operationen och man mäter då utgångsvärdet. En till 2 veckor efter operationen gör arbetsterapeuten en skena till den opererade handen som skall hjälpa till att bibehålla det rakare läget i de opererade fingrarna. Skenan behöver oftast bara användas nattetid Vidare hjälper arbetsterapeuten till med mobiliseringen efter operationen

Konfirmera diagnosen och vid behov (böjfelställning överstigande 30°) (fig 2.) utfärda en remiss till specialist. Då rökning är en känd riskfaktor för DC kan det vara vara klokt att få hjälp att sluta röka.

Den vanligaste och idag vedertagna behandlingen är operation. I de flesta fall kan ingreppet utföras polikliniskt d.v.s som dagkirurgiskt ingrepp. Operationen utförs vanligvis i blodtomt fält, vilket innebär att en dubbelmanchett anläggs på den arm som ska opereras Bedövningen sprutas in i blodbanan via an venflon som sätts på handryggen. Manschetten medför att bedövningen stannar kvar i armen. Operationen inklusive förberedelser samt entimme i stillhet efter ingreppet tar ca 3-4 timmar. Operationen går ut på att avlägsna den sjukligt förändrade fascievävnaden under huden och tilllåta utsträckning av fingret. Ibland krävs det även försiktig lösning av mjukdelar kring drabbade leder för att få ut ett finger i ett rakare läge. För att undvika ärr stramningar i huden efter operationen lägger man ofta zick-zack formade snitt (fig 3).

I sällsynta fall kan det ibland krävas hud- transplantation då det blir för stramt i huden eller då huden ej “räcker till” när man fått ut ett mycket krokigt finger i ett rakare läge. Man “lånar” då en liten hudbit antingen i handledvecket eller i arm- bågsvecket och syr in denna där det uppstått en huddefekt i fingret. Efter ingreppet lägges ett stort avlastande bandage. Efter operationen är det mycket viktigt att hålla den opererade handen i högläge, så att det inte svullnar i de opererade fingrarna.

Högläge bör iakttagas under 1-2 veckor efter operation. Ungefär 3-4 dagar efter operationen byts bandaget och såret kontrolleras. Efter ungefär 2 veckor tas stygnen och man får då en remiss till arbetsterapeuten som gör en nattskena till de opererade fingrarna. Sårläkningen och resultatet efter ingreppet kontrolleras vid besök på mottagningen. Nattskenan justeras vid behov. Vanligtvis behövs skenan 2-4 månader. Sjukskrivningstid varierar mellan 2 och 8 veckor beroende på yrke.

Resultatet efter operation är delvis beroende på hur om- fattande böjfelställningen var före ingreppet. Ibland kan det vara svårt att få ut fingret i ett helt rakt läge. En viss känselnedsättnig i de opererade fingret/fingrarna kan före- komma denna är dock vanligtvis övergående. Ibland uppstår blödningar under huden med svullnad – det är därför mycket viktigt med högläge efter operationen. Inte ovanligt upplever man en viss ökad känslighet för kyla i det eller de opererade fingrarna. Återfall av sjukdomen uppträder i ca 1/3 av fallen, denna risk är större ju yngre man är.

Ett ganglion är en rundad utbuktning i anslutning till en led eller en sena. Gangliet är som en liten ballong fylld med ledvätska.Utbuktningen utgörs av en bråckbildning på ledkapseln eller glidytehinnan runt en sena. Gangliet kan vara mjukt eller hårt beroende på hur fyllt det är med ledvätska. Ibland kan ett ganglion förorsaka lokal ömhet. Ganglion på ovansidan av fingret över den yttersta leden kallas även för mukös cysta.

Alla kan drabbas. Ganglier på handryggen är vanligast hos för övrigt friska yngre kvinnor (ofta idrottsligt aktiva). Mukösa cystor på fingrarna är vanligare hos äldre patienter med arthros i smålederna.

Avvakta, ganglion är ingenting farlig, ibland försvinner det av sig självt. Åkomman kan ibland framkallas av tillfällig överansträngning. I dessa fall kan det löna sig med vila varvid gangliet kan försvinna spontant. Undvik att sticka hål på gangliet med nål eller dylikt då detta kan leda till fula infektioner.

Ofta kan ett avlastande stöd vara till hjälp och gangliet kan försvinna spontant.

Om konservativ behandling inte fått gangliet att försvinna rekommenderas kirurgi. Ingreppet sker oftast i lokalbedövning och i blodtomt fält, vilket innebär att man lindar armen och pressar upp blodet mot överarmen och därefter pumpar upp en blodtrycksmanschett på överarmen som stasar av blodflödet under ingreppet. Blodtrycksmanschetten kan upplevas som besvärande, men ingreppet tar som regel endast ca 30 minuter. Man löser gangliet från kringliggande vävnad och lyfter bort det medtagande den tunna förbindelsegången mellan gangliet och leden. Operationen sker i s.k. dagkirurgi. Om det rör sig om ett handleds-ganglion får man ibland en av gipsskena över handleden under några veckor efter operationen för att avlasta leden. Stygnen kan tas efter ca 2 veckor. Dagarna efter ingreppet bör man hålla handen i högläge för att minska risken för svullnad. Sjukskrivning 1-6 veckor beroende på arbete och typ av ganglion

Karpaltunnelsyndrom uppstår när det blir ett tryck på medianusnerven i karpaltunneln i handleden. Tidiga symptom är domningar nattetid i tumme, pek- lång- eller ringfinger. Senare utvecklas symptomen till återkommande eller konstanta domningar och stickningar i fingrarna även dagtid, med tillägg av svaghet och fumlighet i handen. I sena stadier tillkommer värk.

Medianusnerven försörjer tumme, pek-, lång- och halva ringfingret med känsel. Motoriskt försörjer den de flesta av tummens muskler i thenar-regionen. Över handleden förlöper nerven i en tunnel som bildas av handlovsbenen och ett tvärgående ledband. I karpaltunneln går även nio böjsenor till handens fingrar. Vid ökning av vävnadsvolymen i karpal-tunneln blir det trångt och nerven utsätts för tryck. Orsaker till detta kan vara tenosynovit, vätskeretention (graviditet) eller blödning vid trauma. Även deformitet efter en fraktur kan ge ett tryck på nerven.

Karpaltunnelsyndrom uppstår vanligen hos kvinnor i 40-60-årsåldern. Gravida kan få symptom på grund av en vätskeretention, men symptomen brukar gå över efter förlossningen. Hos män kan karpal-tunnelsymptom uppkomma efter hårt manuellt arbete eller vid arbete med vibrerande handverktyg. Sköldkörtelsjukdom, diabetes och reumatisk sjukdom.leder ibland till karpaltunnelsyndrom Vad kan patienten göra?I början är besvären värst på natten, då handen svullnar av att man inte rör fingrarna. En handledsskena på natten kan lindra besvären. Skenan hindrar handleden från att böjas, eftersom detta ökar trycket på medianusnerven.

Sjukgymnast och arbetsterapeut kan ge patienten en stödskena (ortos) att använda på natten. De kan också undersöka patientens arbets-situation och ge råd om vilka aktiviteter som förvärrar symptomen.

Distriktsläkaren kan säkerställa att det verkligen är ett karpaltunnel-syndrom. Patientens anamnes ger misstanken om medianuspåverkan och genom en undersökning som inbegriper Tinels test (perkussion över karpal-tunneln, som utlöser parestesier i handen), Phalens test (flektion i hand-leden varvid domningarna ökar) och genom att testa styrkan i tummens opposition och abduktion kan man styrka diagnosen, som sedan veirifieras med en neurografi-undersökning. Ev utredning av ämnes-omsättningen skall övervägas med tanke på thyreoidea-sjukdom. Distriktsläkaren kan efter undersökning skriva remiss till sjukgymnast eller arbetsterapeut för utprovning av nattskena. Om denna behandling inte hjälper, eller vid långvariga och uttalade symptom, kan remiss skrivas till specialist i ortopedi eller handkirurgi.

Kortisoninjektion i karpaltunneln kan ha god effekt, särskilt vid teno-synoviter hos reumatiker. Ofta krävs dock en operation vid långvarigt och uttalat karpaltunnelsyndrom. Vid operationen öppnas karpaltunneln genom att ligamentet delas, vilket därefter läker ihop med mer utrymme för nerv och senor. Operationen görs i lokalbedövning.

Efter operationen kan ömhet kvarstå i handloven i 4-6 veckor. Det kan vara en hjälp med sjukgymnastik eller arbetsterapi under läkningstiden, eller att använda en stödjande ortos. Det blir också en övergående kraftnedsättning i handen efter ingreppet och patienten behöver ca 2-6 veckors sjukskrivning

Över 90% av de opererade patienterna blir nöjda, och domningarna försvinner. Första tiden efter operationen har patienterna en övergående kraftnedsättning i handen. Ibland kvarstår ömhet i handflatan under längre tid, upp till 3-6 månader.

Tumbasartros är en broskskada i tummens grundled Detta leder ofta till värk och en kraftnedsättning i det så kallade pincettgreppet mellan tumme och pekfinger.

Artrosen kan vara ärftlig. På grund av ledens beskaffenhet är den utsatt för stor belastning och kan då de upphov till “förslitning”.

Tumbasartros drabbar visserligen främst kvinnor över 55 år (ungefär 20%), men det är inte heller någon ovanlig sjukdom vid lägre ålder eller hos män. Det går inte att visa att vissa yrkesgrupper drabbas oftare eller tidigare av tumbasartros.

Undvika ensidig belastning av tum-basleden. Inhandla en stödortos (förband) för att avlasta leden. Antiinflammatoriska läkemedel kan ha gynnsam effekt och ge symptomlindring.

Distriktsarbetsterapeuten kan hjälpa till att prova ut ett välanpassat stödbandage kring tum-basen. Information om ergonometriska principer för ledbesparande arbetsteknik, t.ex. hushållsarbete, är viktigt. Någon sjukgymnastik för att lindra besvären finns ej.

Information att undvika belastning av tummen. Remiss till distrikts-arbetsterapeut för att prova ut stödortos. Ortosen har 2 viktiga funktioner. Den ena är att hålla tummen i ett viloläge så den ligger avslappad och man undviker värk. En s.k hård ortos kan vara lämplig om man har besvär nattetid. En annan typ av ortos (mjuk) kan användas dagtid och är ett mer dynamiskt bandage som ger mothållsstöd vid belastning av tummen. Det är viktigt att inse att en ortos sällan accepteras under de första veckorna. För att kunna göra en korrekt utvärdering krävs att man “tvingar” sig att använda ortosen under minst 1 månad.

Vid värk recept på antiinflammatorisk medicin, antingen som tablett eller lokal behandling med gel. Vid akut besvärande smärta och inflammation kan lokal cortisoninjektion i CMC-led 1 kan ofta ge besvärsfrihet under några månader.

Efter intraartikulär cortisoninjektion (välj gärna cortison med lokalanesteticum) är det inte ovanligt att man under de första 2-3 dygnen får tilltagande besvär p.g.a. det övertryck som skapas av läkemedlet som sprutas in i leden. Efter 2-3 dygn kommer oftast den positiva effekten där värk, smärta och svullnad avtar. Cortisoninjektion kan upprepas 3-4 gånger/ år.

Vidare utredning kompletteras med röntgen. Klassiska röntgenfynd är: reducerad ledspalt, subchondral scleros, osteofyter samt subluxation. En negativ röntgenundersökning innebär inte att leden är helt frisk – oftast krävs avancerad förslitning av ledbrosket för att detta skall synas på röntgen.

När vare sig stödortos, medicinering eller cortisoninjektion hjälper och patientens livskvalité är klart påverkad finns möjlighet till operation. I dessa fall remitteras patienten till ortoped eller handkirurg för ställningstagande till eventuell operation.

Flera olika operationsmetoder finns beskrivna. Vanligtvis tar man bort os Trapezium och ersätter detta med antingen kroppseget material.

Operationen utförs i blodtomt fält vilket innebär att att en dubbelmanschett anläggs på armen som ska opereras. Bedövningen sprutas in i blodbanan via en venflon som sätts på handryggen. Manschetten medför att bedövningen stannar kvar i armen. Dubbelmanschetten ger möjlighet till att flytta trycket om trycket blir besvärande.Ingreppet med förberedelser och en timme efter operationen i stillhet tar ca 4 timmar.

Efter operationen måste tummen-handleden vara ingipsad under 4-6 veckor. Efter avgipsning får man kontakt med sjukgymnast – arbetsterapeut för hjälp med träning. Oftast krävs sjukskrivningstid på minst 3 månader, ibland upp till 6 månader innan man kan återuppta sitt arbete.

Av de patienter som opereras blir ca 80-85% nöjda med ingreppet. Ungefär 15% upplever ingen förbättring efter operation, orsaken till detta är inte klar. En förklaring kan vara att intilliggande leder också uppvisar förslitning och därigenom kvarstår besvären.

Sällsynta komplikationer är infektion och övergående känselnedsättnig över operationsområdet.

Kraftnedsättningi tum-pekfingergreppet är vanlig och är oftast bestående.